Jag tror inte människan kan hata någon annan mer än den kan hata sig själv. Och när den väl gör det så finns det inget sätt att fly. Den kan inte fly från sig själv, från sin egen kropp och egen hjärna utan måste stanna där, hatandes varje dag; alla dagar. Sen en dag inser den att det gått så långt, att relationen till en själv har blivit så allvarligt dålig för att någonsin kunna reperaras. Vad gör den då? Vad gör man när man är trasig och inte går att lagas? Är det slutet? För alltid?

Tiden läker inte alla sår, utan välkomnar nya.

Hur lång tid ska det gå förrän man får tillåtelse att ge upp? 20 år har gått för mig OCH DET BLIR BARA VÄRRE. Vad är meningen med det hela?? Ibland är döden, självmordet den bästa lösningen; även fast alla lyckliga träskallar inte kan förstå det!