Så, nu har jag fått över resväska nummer två till nya lägenheten. Det blev taxi den här gången, då jag vägrar att släpa det där stenklotet till väska i 20 minutern från tunnelbanan. Kosta vad det kosta vill!!! En bonus var i alla fall att taxichaffören var snygg (mörkt hår, isblåa ögon och inte helt renrakad), men såklart så ska jag då glömma bort alla språk som jag kan. Det blir ALLTID så då jag ställs i en situation då jag måste prata med en främling! Att säga att jag blir nervös och självmedveten vore en underdrift. Allt jag kunde mumla fram var ja och "das geht gut" (=det går bra) då han ställde frågor. Som tur så kunde das geht gut inte bli fel när det gällde just de här frågorna, men jag lät ju bara dum i huvudet - alternativt dryg. Det hjälpte ju heller inte att rösten gick upp i falcett när jag skulle önska honom en trevlig kväll. ..Sånt gör man förövrigt i Tyskland; det är typ lag på det.

Det skulle ha varit lite häftigt, eller egentligen megahäftigt om jag hade gett honom mitt nummer bara sådär. Jag menar med tanke på att jag i alla fall SER normal ut och ganska okay-looking så skulle jag inte vilja påstå att mina odds för en positiv reaktion skulle ha varit noll. Bara som en adrenalinkickgrej dock, inget annat. Letar inte efter nån och har inga planer på det heller. Nu ska jag bara ta det lugnt från allt kärlekstjaffs.

P.S Kan ju inte låta Chrillos gå om mig fööör mycket i antal inlägg. ;)