Jag borde döpa om den här bloggen till en alkoholists dagbok, för det är mitt liv nuförtiden - fest. Att jag faktiskt fortfarande inte är pank är ett under. Men det är väl egentligen det minsta att oroa sig över. Att få minnesluckor varenda gång man dricker är knappast ett bra tecken. Och de få kilon som jag lyckades bli av med av min långa och intensiva bantning kryper väl också på igen, då man såklart MÅSTE fyllekäka då man druckit; för att inte tala om kalorierna man intar genom drinkarna! Allt känns så jävla bra när man väl gör det, men sen dagen efter så inser man att man bara har sagt en massa som man inte borde sagt, ibland skämt ut sig, kastat bort pengar, rökt sönder halsen och gått upp i vikt.

Ibland tänker jag bara att jag är ett jävla waste of space.